Idag börjar VM, Mika och jag följer det med stort intresse hemma från sängen. Heja Sverige!!

Den här bloggen har förvandlats till en ren skrytblogg som bara uppdateras när resultat trillar in... typ. Återigen funderar jag på att lägga ner den, jag har total skrivtorka och det känns lite meningslöst.

Tillbaka till skrytet. Mika har haft en kanonhelg, tre vinster på sex starter! Det började med en fin nolla i agilityklass igår i Kumla, tyvärr följdes den av lite stolpe ut och tre disk resten av dagen, men ändå med en god känsla.

Idag har vi tävlat i Fagersta, Mika öppnade med en felfri agilityklass och vinst, i första hoppklassen nollade hon återigen och vann, därmed var tredje hoppinnen vår och jag valde att avstå sista starten eftersom hon blivit uppflyttad till klass 2.

Jag kan inte med ord beskriva hur nöjd och glad jag är över Mika! Hon är inte bara en fantastisk tävlingskompis som alltid lika positiv hänger med på mina påhitt, utan även världen mysigaste, snällaste och gulligaste hund! Matte <3 Mika!

Nyss hemkomna från Kungsör och två dagars tävlande kan jag nöjt konstatera att Mikas lite stressade och dåliga attityd förra helgen inte alls visade sig denna, tvärt om. Hon har varit väldigt trevlig att köra med. Igår tyckte jag att vi hade lite stolpe ut, två bra lopp med små missar, i agilityklassen fokuserade jag så mycket på slalomingången att jag tryckte henne brevid hindret före och i hoppklassen placerade jag mig illa och täckte slalomingången så hon gick in i port två.

Idag började hoppklassen, en bana med lite knepig början och rejält upplopp på slutet, jag valde flera bakombyten vilket resulterade i en lite vinglig start med slutet tog hon så himla bra! Känns skönt då vi jobbat extra mycket med släpp på slutet nu senaste tiden. Tiden visade sig räcka till vinst och Mikas första uppflyttningspinne!



Agilityklassen kändes svår, med flera fällor och en knepig vinkel upp på balansbommen. Jag gillar agilityklasserna bäst, tycker om detaljerna med balanshindren och de loppen känns alltid mer samlade. Mika gjorde ett jättebra lopp, betydligt stabilare och säkrare än hoppklassen, tyvärr missade hon ett hopphinder precis före balansen, kanske var det jag som tryckte förbi henne för att mjuka upp svängen inför balansuppgången. Vi körde på och blev förstås diskade.



Summan av det hela är att jag känner mig jättenöjd med Mika, hon startade allra först i lördagsmorse och gick ut i sista klassen idag, trots långa dagar lyckas hon fokusera och prestera, helt fantastiskt!

Ps. Saga debuterade också i helgen, men det tar vi en annan gång ;)

Ikväll har vi haft KM i agility på klubben. Tävlingen är delad i två, "Lilla KM" öppen för klass 1-ekipage och "Stora KM" som alla kan deltaga i. Mika var anmäld till båda, Lova till stora och Saga körde utom tävlan bara i hoppklasserna. Först ut var agilityklasserna och Mika öppnade upp med en nolla, men strulade till det rejält i den lite svårare agilityklassen. Vi la oss i en ledning i lilla KM, men resultatet skulle sedan räknas ihop med hoppklassen. Lova nollade sitt agilitylopp och gick upp i ledning även hon.
I hoppklassen fick Mika först en vägran på ett hopphinder, jag var långt efter och hann inte med att visa, på upploppet kraschade hon totalt i ett hopphinder, det hade blivit ganska mörkt och ena lampan på agilityplanen är trasig. I mål kom vi iallafall med 10 fel. Sista klassen struntade jag i, vi hade inget att försvara, det var så dålig sikt och klockan var mycket. Lova gjorde ett bra lopp men rev ett hinder och tappade vinsten på det. Saga körde två turborundor och samlade fel ;)



Hur slutresultatet blev vet jag inte riktigt, vi åkte direkt hem och hämtade Celine, imorgon är det upp tidigt som gäller för alla i familjen innan vi rullar mot Kungsör på kvällen.

Nu har jag gjort det, anmält till lydnadstävlingar i oktober, fyra stycker ser det ut att bli, en per helg, vissa helger skulle vi kunna starta båda dagarna men jag tror vi nöjer oss såhär. Dels vet jag inte ens om vi är klara då och det känns lite onödigt att kasta ut massor av pengar om vi inte ens kommer till start, dels kan nog både Mika och jag behöva en vilodag efter/före tävling.

Jag fick genast eld i baken och gick ut och tränade apporteringar, vi har haft lite problem där. Konskick separat funkar kanon, likaså apportering höger/vänster ocm jag bara ställer upp henne fritt och skickar ut. När jag sätter ihop momentet får hon märkliga låsningar, som att hon "inte ser" konen och om hon hittar den, kan hon bli låst på apporterna och inte ta mina dirigeringar istället. Lite samma är det på rutan, konen ställer till det för oss. Antagligen har jag gått för fort fram som vanligt, det är ju lite av min specialité.

Vi tränar även mycket på dumrutan, jag vet att Mika kan alla delarna där, men ibland har hon svårt att särskilja sitt och stå. Vittringen är halvdan, hon tar alltid rätt men blir lätt osäker och vill släppa igen om jag inte ger henne någon bekräftelse. Fria följet putsar vi lite på varje gång vi tränar, ibland går det bättre, ibland sämre. Jag tror att vi kommer att ha fördel av att det "händer" mer i elitklass, tempoväxlingar och stegförflyttningar håller henne mer alert och uppmärksam, samtidigt är ju momentet längre än i de lägre klasserna så vi får se hur det går. Gruppmomenten håller jag också på att jobba med, sittandet ser fint ut, platsen kan hon tappa fokus i eftersom att det är så lång tid. Det vi behöver träna på här är just att göra det i grupp, oftast är vi själva.

Hoppet, fjärren och inkallningen vilar just nu, de känns rätt bra och jag satsar nog på att fräscha upp de när det närmar sig.

Hemma efter två dagar i Sala, vi tog husbilen även om resan dit inte är särskilt lång. Dels började det tidigt och dels är det rätt mysigt att leva campinglivet, det är ju inte så många tävlingshelger kvar i år. På lördagen tävlade bara Lova, det var två riktigt svåra banor och hon bommade slalomingången i båda, en blev det totalt 10 fel, andra disk.

Idag var det klass 1 och först ut hoppklass för smallhundarna. Saga var anmäld och Rikard hade räknat med att testa att starta henne, men när vi vaknade av att regnet smattrade på husbilstaket bestämde vi oss för att avstå. Det kommer fler tåg, redan nästa helg är hon anmäld, kanske blir det debut då?

Mika började med hoppklass och kändes fin innan, om än laddad. På banan blev hon dock tokig, tjöt och studsade frustrerat på stället, när hon bara sprang rätt förbi ett hinder jag tydligt visade på stoppade jag henne och försökte få henne att lugna sig lite. Vi fortsatte banan ut och med lite krokiga vägar kom vi i mål, dock diskade.
I agilityklassen gick de första fem hindrena fint, sedan låg det en kort rak tunnel och därefter en båge med tre hopphinder. Jag hann inte med och direkt efter tunneln vek hon inåt och stack på fel hinder, vi fortsatte och när hon kom ner för A-hindret slet sig en hund från publiken och rusade på henne. Mika var superduktig och stod plikttroget kvar i kontaktfältsbeteendet medan domaren drog bort hunden. Jag bar av Mika och det kändes inte alls kul att loppet skulle sluta så. Vi fick inget omlopp eftersom vi var diskade (vilket kan kännas lite märkligt, hade vi istället haft 35 fel med oss hade vi självklart fått köra om på nytt och startat med 0 fel...) Hursomhelst var jag nöjd med att få köra banan igen sist och Mika gjorde dessutom samma fel efter den korta tunneln igen, på A-hindret märktes som tur var inget efter incidenten (som egentligen aldrig blev mer är att hunden sprang fram och nosade på henne, den hade varit intresserad av Mika redan innan då de hade tältet brevid oss).

Summan av det hela var att hon återigen kändes betydligt bättre i agilityklassen än hoppklassen. Jag har två olika terorier till varför det har varit så. Ett är förstås att hon har stopp på alla kontaktfält och det gör att hon samlar sig, men också att jag bättre hinner placera mig. En annan idé är att hittills har hoppklassen gått först, kanske blir hon överladdad och går bättre andra loppet på dagen?

+ Hon gjorde tre riktigt snygga, säkra och snabba slalom, både i höger och vänster.
+ Rev inte ett enda hinder.
+ Fina kontaktfält.
+ Tokälskar agility!

- Ljudar och visar lite stressiga beteenden.
- Saknar släpp och tar inte "framåt".

Återigen har jag "glömt bort" lydnaden. Egentligen tycker jag ju att det är kul, kanske den roligaste biten inom hundträning, ändå blir det lätt så att träningspassen sinar och det blir längre och längre mellan gångerna. Detaljerna i lydnaden gör att mycket är en färskvara, även om Mika kommer ihåg momenten i stora drag behöver finliret mycket intensiv träning för att fungera bra. Därför trivs jag bäst med att träna lydnaden i "block", inför en tävling intensivtränar vi och lägger mycket annat åt sidan och jag funderar på om vi ska gå in i en sådan period nu. Jag är sugen på att starta eliten i oktober och insåg idag att vi inte har så värst mycket tid på oss isåfall, nästa vecka går vi in i september och under den månaden är vi dessutom bortresta en hel vecka.

Kollade igenom momenten och tror att vi klarar alla hyffsat, mycket finslipning krävs dock på i princip alla moment innan jag känner att vi är redo att inta tävlingsplanen. Det som känns skönt är att inget moment känns omöjligt, att hon sedan ska sätta alla på en och samma tävling är kanske mindre sannolikt. Jag har själv aldrig tävlat i elitklass och behöver få några starter för att känna mig för så jag tror jag slänger in några anmälningar, det kommer om inte annat motivera mig att träna.

Nu är vi hemma efter två dagar i Frövi och Mika är numera en tävlande agilityhund, på riktigt! Det känns nog nästan lika overkligt för henne som för mig för igår när vi värmde upp och det bara var några hundar före oss tittade hon med undrande ögon på mig och såg ut att tänka "Matte, ska verkligen VI köra agility här?!" Så många tävlingar som hon varit med på som åskådare och äntligen fick hon själv deltaga.



Klass 1 gick sist båda dagarna så det var mycket väntan, först ut var hoppklassen på lördagen. Jag hade svårt att välja handling men beslutade mig för bakombyte på tunneln i starten, hon har en tendens att alltid svänga direkt efter tunnlarna och med ett bakombyte blev effekten typ dubbel vilket gjorde att jag inte alls hann få ut henne på hoppet efteråt så vi blev diskade. Hon sprang brevid ett par hinder till och rev ett helt hinderstöd också innan vi kom i mål och jag kunde konstatera att vi överlevt och hundens alla ben verkade vara i behåll.

I agilityklassen kändes hon lite mer samlad, kontaktfälten har jag korta stopp på och det känns som att de micropauserna gör henne lite mer fokuserad och styrbar. Jag misstänkte att däcket skulle bli en utmaning, dels såg det inte ut som de vi tränat på tidigare, sedan låg det en tunnel direkt efter och då har hon en tendens att sikta lågt och inte ens se däckringen. Vi fortsatte och något jag insåg att vi verkligen behöver träna på är upplopp och målrakor, så att hon släpper, för jag hinner aldrig med mot slutet vilket gör att hon missar sista hindret.



Idag hade de frågande ögonen från igår bytts ut mot en blick som sa "Nu kör vi, häng med om du kan!" Riktigt laddad körde hon lite av sitt eget race i hoppklassen och sprang återigen brevid flera hinder, det går så fort att jag knappt hinner reagera innan hon har tagit nästa och då känns det lite sent att hålla på och ta tillbaka.

I agilityklassen var hon jättefin, lite vinglig när det blir flera hopp i rad och jag hamnar efter, men var faktiskt felfri fram till slalomen, där går hon in rätt, men far sedan ur, jag tar om tunneln innan och blir diskad, i övrigt kändes det bra, men lite osäkert på de två sista hindren.

Trots fyra disk känner jag mig nöjd, hon har fungerat lika bra på tävling som på träning. Att förvänta sig att hunden ska prestera bättre i tävingsmiljö än på hemmaplan är helt orimligt och hon är ungefär så här även när vi tränar. Hon satte alla kontaktfält kanonfint, tre av fyra slalom klarade hon galant och inte en riven hoppinne om man bortser från att hela hindret med stöd och allt for i första hoppklassen.

När vi var uppe i Boden och tävlade freestyle var en tjej från Norrbottenkuriren där och fotade lite. Hon ställde några frågor till mig och idag såg jag att det blivit en liten artikel i tidningen. Kul!

 
Foto: Anette McMurry

Ikväll åker vi till Frövi BK, äntligen är det dags för Mikas agilitydebut, alla syskonen har redan varit ute på banorna och prövat sina vingar och nu är det alltså Mikas tur. Jag har väl inga större resultatmässiga förhoppningar, huvudsaken är att vi har roligt och det tror jag vi ska lyckas med!

Lite så skulle man kunna sammafatta kvällens träning. Jag hade bestämt mig för att vi skulle träna banor idag, som ett genrep inför helgens tävlingar. Skrev ut en agility- och en hoppklass 1-bana ritade av Åsa W.



Vi tog bara med oss Mika och Saga denna gången och försökte göra förberedelserna så tävlingslika som möjligt. Jag la ut en leksak i "målområdet" och lät inte Mika köra något på banan innan, bara lite framhoppning vid sidan av banan. De tre första försöken blev det småfel, en missad slalomingång, något hopp rivet, ett missat hinder osv. men jag hade fortfarande gott mod. Vi växlade mellan hundarna så de (och vi) hann vila upp oss lite emellanåt. Saga satte nollan på andra försöket. Mika fortsatte på samma spår och hittade på nya fel hela tiden. Vid försök 8-9 började jag fundera på om hon körde efter mottot "Fel lönar sig" (För då får man köra om igen...) Jag blev tröttare och tröttare men slet på envis som synden och på elfte (11!!!) försöket lyckades vi komma runt felfritt. Hallelujah. Det fanns varken ork eller lust till att bygga om till någon agilityklass efter det, så jag körde balanshindrena separat och det gick betydligt enklare och bättre.

Detta är en film på Sagas tredje försök på banan;



Mikas femtioelfte försök, hon missar sista slalompinnen i övrigt felfritt;

Medan jag och Mika roade oss i norra Sverige har Rikard och Lova först varit på landslagsläger, sedan tävlat Nordiska mästerskapet i Finland. På lördagen var det vanliga officiella tävlingar och Lova kom trea resp. fyra i agilityklasserna, helt klart resultat att vara nöjd med i den hårda konkurrensen. På söndagen var det dags för själva NM och Katta och jag följde loppen live via mobilen. Först ut var hoppklassen, Lova nollade och gick in på en femteplats, det resultatet slogs ihop med nästa klass och även där gick Lova felfritt. Med sex felfria svenska smallhundar i mål efter de två första klasserna stod det klart att Sverige tagit lagguldet!



Inför den individuella finalen tog man med sig resultaten från de två tidigare klasserna, Lova hade då 0 fel och en tid som så långt räckte till en tredjeplats. Med omvänd startordning blev det riktigt spännande när det bara var top 3-hundarna kvar. Tyvärr fick Lova 5 fel på A-hindret och vinstchansen var borta, den finska hunden som låg tvåa diskade sig och så gjorde även svenska Maja som ledde. Slutligen stod det klart att hundens som legat fyra inför finalen vunnit guldet, Lova slutade på en hedrande bronsplats.



Med sig hem fick Rikard och Lova alltså två NM-medaljer, ett lagguld och ett individuellt brons!

Nu är vi hemma efter ett par helt fantastiska dagar i vackra Boden, trots att jag är trött och har massor att packa upp tänkte jag ge er en liten redogörelse över vad vi sysslat med de här dagarna.

I torsdagskväll tog jag och Katta pendeltåget med alla väskorna och Mika in mot stan för att kliva på nattåget mot Boden. När man har hund med sig kan man inte välja sovkupé utan är hänvisad till djurkupén. Väl ombord visade det sig att platsen vi fått bestod av fyra stolar inglasade i en bur. Ombord satt redan en person med en hund, så vi tre fick samsas om utrymmet och stå ut med att bli utstirrade som djur på zoo hela resan av förbipasserande. Jag har aldrig åkt nattåg förut och räknade kallt med att det skulle finnas någonting ätbart i det dom kallar bistro. Den inplastade sörjan jag fann klassar jag knappast som föda så det fick bli en macka och kexchoklad till middag. Halva natten låg jag på golvet och sov, när den andra personen klev av två timmar före oss flyttade jag upp och Katta och jag hade två stolar var att halvligga i och fick ett par timmars sömn. Mika som inte heller är särskilt tågvan tog allt med ro och var lika cool som vanligt.



Tåget ankom till Boden 06.00 och vi tog våra saker och gick upp mot det vi antog var centrum. Så tidigt på morgonen var allting tyst och stilla, hungriga gav vi oss ut på jakt efter frukost. I centrala Boden hittade vi några byggarbetare och frågade dem vart vi kunde hitta någonting att äta vid den tiden, de tipsade om Café Caf bara en liten bit därifrån och där blev vi kvar i två timmar medan solen steg upp på en klarblå himmel.



Vid åtta öppnade receptionen till stugorna där vi skulle bo. Det var röda små hus från 1800-talet som låg vid en kyrka. Vår stuga var bokad natten innan och därmed fortfarande upptagen, men vi lyckades byta till en tom och fick komma in direkt, trötta och utmattade efter resan somnade vi två timmar.



Vid elva lämnade vi Mika och gick ut på stan för lite shopping och lunch, tävlingarna på fredagen skulle inte börja förrens på kvällen så vi hade gott om tid på oss att kolla in närområdet. Stugorna låg bara en kort promenad från själva huvudgatan i stan och även väldigt nära tävlingsplatsen som var på en stor idrottsplats.



Vid 18.00 på fredagskvällen skulle tävlingarna börja. Jag hade inte räknat med något gigantiskt startfält men i min klass, freestyle klass 3 var det bara tre anmälda, senare visade det sig att en inte kom så vi var bara två stycken i klassen. I klass 1 var det några fler och i klass 2 bara en anmäld. Mika gjorde ett fint program och jag kände mig nöjd när vi gick av banan, sedan återstod bara väntan på vad domarna skulle sätta för poäng. Jag skulle köra samma program i alla fyra klasserna i helgen och samma två domare skulle dömma, vad de tyckte första dagen kändes alltså ganska avgörande för hur det skulle gå även de nästkommande dagarna. Även om domarna ska se varje start med "nya ögon" så är det ju svårt om de t.ex. tycker att tolkningen av musiken är dålig eller att programmet har för låg svårighetsgrad. Jag behövde som tur var inte vara orolig, vi fixade cert och vinst och ramlade i säng trötta och nöjda på fredagskvällen.



Mika och jag körde ett 2,5 minuter långt dansprogram till Dixie Chics låt "Cowbow take me away", jag använde ingen rekvisita, men körde på lite utklädnad med hjälp av pappas gamla hatt och en rutig skjorta.

På lördagen började tävlingarna klockan 10.00, denna dagen skulle två klass 3 genomföras, varav den ena dessutom var en kvaltävling till Agria freestyle elite challenge. Mika genomförde återigen programmet bra och vann båda klasserna med certifikat, därmed var vårt freestylechampionat i hamn! Den fantastiska hunden hade lyckats med bedriften att på minsta möjliga antal freestylestarter ta ett championat, vi har gjort en start vardera i klass 1 respektive klass 2 med uppflyttningar och nu tre raka cert i klass 3. Glädjande nog fick även min medtävlande Sabine sitt championat samma dag så vi hade dubbel anledning att fira.



Efter tävlingarna var slut hängde vi med några från tävlingen till en westernfarm och sedan till en glassbar, på kvällen sågs vi igen och åt medhavd mat nere vid vattnet. Vädret var helt fantastiskt alla dagarna med strålande sol.



På söndagen var det sista tävlingsdagen, jag och Mika hade egentligen uppnått vårt mål och det vi hoppades på när vi åkte hit så helt utan prestige gick vi in och körde vårt program igen och tog vår fjärde vinst med personligt poängrekord på 26,80. Jag är så galet nöjd med Mika och att hon är en så schysst hund som alltid ställer upp och presterar gång efter gång. Domarna lämnade tyvärr inga kommentarer till betygen, men i sista klassen hade en av dommarna skrivit några rader på vårt protokoll, där gick att läsa;

"Otroligt jämnt presterat under helgen. Bra för sporten att andra tävlande får se hur bra det blir av ett genomtänkt och välplanerat program och träning"




Det var första gången jag var i Boden, men jag hoppas inte att det var sista. Så otroligt trevliga människor, en perfekt tävlingsplats och grädde på moset fint väder och bra resultat gjorde resan oförglömlig!

Ikväll tar jag och Katta nattåget upp till Boden med Mika. Helt galen idé som vi kom på i mitten av juni. Anledningen är att jag vill tävla freestyle och det är så himla få tävlingar, i princip ingen jag kan åka på som inte krockar med något annat. Denna helg är Rikard på NM i Finland, jag kände mig ensam och sysslolös och Boden arrangerade samtidigt tre dagars freestyletävlingar. Kändes som ett perfekt upplägg. Iallafall då. Nu känns 12-13 timmars tågresa i sittkupé sådär ;)

Just nu håller jag på att packa och fixa, det blir alltid mer saker än jag tänkt mig, två väskor fullproppade, utöver det bädd till Mika och kudde till mig så kanske vi sover lite bättre i natt.

På grund av det dåliga vädret stod vi ganska mycket under tak.

Idag har vi haft instruktörsträff på klubben, vi bjöds på god lunch och träningshjälp av Mona Karlsson. Jag har inte tränat någon lydnad alls sedan vi tävlade senast i början av juli, del så var det lite som ett antiklimax, jag hade tränat lydnad så intensivt under en period att luften nästan gick ur mig när tävlingen var över och vi fixat förstapriset. Dels har annan träning, framförallt agilityn tagit mycket tid det senaste så lydnaden har lite glömts bort. Nu fick vi lite av en nytändning och efter några ringrostiga repetitioner satt det mesta bra. Jag bad om träningshjälp för att lära in apporetering med dirigering och hade snöat in mig på hur jag skulle lära in höger och vänster och hur jag skulle hantera det kontra samma kommandon i vallningen. Mona sa direkt att hon inte ens använde de kommandona vid apporteringen utan bara tandtecken och så "apport" förstås. Jag testade samma sak och Mika fattade direkt, eftersom hon är så van att läsa kroppsspråk från agilityträningen föll det sig ganska naturligt för henne och jag kände att vi direkt tog ett stort steg framåt i den träningen. Jag har tänkt att köra mycket freestyleträning nu fram till tävlingen nästa helg, sedan ska det satsas på lydnad och agility parallellt och förhoppningsvis kommer jag kunna starta i eliten i oktober.


Mika sneglade längtansfullt mot agilityplanen så fort hon fick chansen.

Idag, den första augusti, är en stor dag om man är en liten Mika. Idag blir hon nämligen 18 månader och därmed gammal nog att få tävla i agility. Vi firade med att åka till klubben och träna och det mesta gick bra. Nu ska vi ut och fila lite på freestyleprogrammet vi ska tävla med om minde än två veckor.

Ikväll har vi varit hos Åhza och Leoni, vi började med att titta på deras utbyggnad och fika (så långt allt väl, jättefint hus, gott fika och trevligt sällskap), sedan bar det av mot fåren för vallning (och det var här problemen började).


Fåren är ju fina att se på iallafall.

Jag blir galen på vallning, när jag tror att jag börjar förstå och få kläm på en det mesta så dras mattan under mig bort och jag står där som ett fån och fattar ingenting. Mika som tidigare har varit den starka av oss två i denna gren verkade dessutom ha lämnat både öronen och huvudet hemma, men benen hade hon iallafall med sig, det märktes.

Suck och stön.

Nu finns det egentligen bara två vägar att välja på för att komma vidare från den här punkten. Antingen växlar vi upp, lägger typ allt annat åt sidan och satsar fullt på vallningen, eller så skiter vi i det helt. Nä, jag skoja, inte riktigt så drastiskt kanske, men alternativet är att komma igen om några veckor, köra ett par vändor innan en kurs jag ska gå två dagar i oktober och förhoppningsvis få lite stil på henne, sakta men säkert.


En ny variant av fålla ut.

Och sedan... då blir det vinter igen, en halvmeter snö och -20 grader i fem månader, hurra... så är vi där vi är nu igen, på noll, eller kanske ett steg fram i bästa fall. Ja, jag är negativ och sur, vallning verkar ha den effekten på mig. Imorgon är en ny dag, tack och lov.

Nu har vi avverkat fyra tävlingsdagar på Skutskärs BK och vi har haft det riktigt bra, vädret har varit fint och Lova har tagit någon placering varje dag tror jag, idag avslutade hon med en andra och en fjärdeplats. Det enda minuset jag vill ge Skurskär är att man inte fick stå kvar med husbilen över natten på klubben. Det fanns gott om plats för dem på dagarna och de blev ju knappast fler eller trängre på natten. Hursomhelst hade vi det bra på Rullsands camping och hann med strandhäng nästan varje dag. Nu är vi påväg till Fagersta och ytterligare två tävlingsdagar, många har det blivit i juli hittills och visst börjar vi alla bli lite trötta, men på tisdag bär det av hemåt och jobba några dagar och vila för hundarna som gäller.

Igårkväll, efter att agilitytävlingarna var klara i Skutskär styrde vi bilen mot Gävle BK. Jag hade nämligen anmält mig och Mika till en lydnadstävling där. Länge var det dock osäkert om vi överhuvudtaget skulle starta, dels var jag ganska trött efter många och långa tävlingsdagar, jag kände inte heller att vi var riktigt redo att debutera i lydnadsklass 3, när det dessutom började att regna kändes det nästan som att det inte var meningen att vi skulle tävla. Efter ganska lång väntan var det iallafall vår tur, det var bara två startande i vår klass och vi gick ut sist. Mika kändes lite disträ de första momenten, men när de mer fartiga som inkallningen och apporteringarna kom levde hon upp och jag tror nog att även att jag slappnade av mer vilket bidrog till att allt kändes lättare och bättre.




Sittande i grupp: 10
Platsliggning: 9,5 (nosar)
Fritt följ: 8 (segt sitt, tappar höger sväng och helt om)
Sättande: 10
Inkallning med ställ o lägg: 10
Sändande med läggande o inkallning: 8 (fler kom till rutan)
Apportering o hopp över hinder: 9 (slarv vid tagandet)
Apportering metall: 10
Vittring: 8 (strul vid tagandet)
Fjärrdirigering: 7 (DK sittande, ej distingt sättande, lång kom)

Totalt 280 poäng och klassvinst.

Jag känner mig mycket nöjd trots en del missar, rutan siktade hon fel och drog åt vänster så jag fick stanna henne och skicka om mot rutan, då hittade hon den. Träapporten kastade jag lite kort, så hon landade nästan på den, vilket gjorde att den flög lite framåt innan hon grep den. I vittringen gick hon ut och grep nästan direkt rätt pinne, blev sedan lite osäker och släppte den, vittrade av de andra, men grep sedan rätt igen och kom in. Det tycker jag ändå var duktigt gjort av henne, för bara någon vecka sedan hade hon aldrig klarat att reda ut en sådan situation. Fjärren är väl det moment jag tycker att hon kunde ha gjort bättre, för det vet jag att hon kan. Fel i ett skifte då hon la sig från stå istället för att sätta sig, men jag fick upp henne med ett dk. Att jag fick kommentaren långa kommandon är något jag inte ens tänkt på. Jag har handtecken på stå och tar då ut händerna åt sidorna lite grann och tror att jag höll kvar dem i den positionen för länge.

Jag har anmält till ytterligaren en lydnadsklass 3 och kommer nog att köra den, sedan siktar vi nog på eliten utan att ta LP i trean. Helgerna räcker inte till om man vill köra flera grenar och nu får vi ju snart starta i agilityn också.